Foto senare... 

Idag köpte jag mig en glassmaskin efter att ha frestats av att mina föräldrar och en annan bekant beställt hem sådana. Första receptet jag satte ihop blev en Baileysglass eftersom det är en av mina favoriter som jag tidigare köpte från Häagen-Dazs, men den togs dessvärre ur sortimentet för något år sedan till min stora sorg. 

1 dl kondenserad mjölk

Glassen blev väldigt god och med lagom mycket smak av Baileys. Glassen blev ganska söt, men för att få en mjuk och len glass behöver man antingen ha en större mängd socker eller en större mängd fett. Jag föredrar i såfall mindre fett. 

Konsistens
Glassen blev något isig, men kristallerna var väldigt små och finfördelade, så det var inget som störde jättemycket, men jag vill definitivt få bort dem i andra försök. En annan sak som var något störande var att fettet från glassen lade sig som en hinna på tungan när man åt den, vilket jag inte gillar, vet inte om det har att göra med homogeniseringsprocesser och hur det fungerar. Jag värmde inte upp min glassmet utan blandade ihop alla ingrediser direkt och hällde i maskinen. I italienska gelatorecept värmer man upp gräddmjölken med smaksättning och kyler därefter ner smeten innan infrysning i glassmaskinen.

Glassen var blev väldigt mjuk, även vid fullt fryst tillstånd, vilket troligen beror på den höga sockerhalten samt alkoholinnehållet som sänker fryspunkten. Kanske kunde glassen haft lite mindre socker nästa gång. 

Idag har jag klickat hem Johannesbrödkärnmjöl samt en annan glasstabilisator för att jämföra resultat. Den förstnämnda används mycket i Italiensk Gelato för att få glassen mjuk och utan kristaller. Det ska bli spännande att testa. 

Blir till att ordna mer Baileys och Stroh-rom till Rom-Russinglassen också som är näst på tur. 😀